Svar till Ola Wongs artikel ”Världens skogar står och faller med Kina” Låt inte politik förhindra miljöarbetet!

 

By Hussein Askary

STOCKHOLM, February 27(Greenpost) –Den anti-kinesiska attityden i svenska massmedier och hos vissa statliga och icke statliga institutioner och tankesmedjor börjar anta irrationella proportioner. I artikeln ”Världens skogar står och faller med Kina”[1] (SvD 9 februari) låter författaren Ola Wong sina välkända politiska åsikter om Kinas regering och politiska system ta över den sakliga diskussionen om huruvida Kina bidrar till ett bättre eller sämre klimat på jorden. Enligt Wongs resonemang kan ingenting som Kina gör vara positivt. ”Doomed if you do, doomed if you don’t”! Med denna attityd kastas all rationalitet över bord och vi lämnas med ett krigspropaganda-liknande manifest istället för vetenskaplig analys. Den av FN hyllade kinesiska satsningen på att bekämpa ökenspridning genom att plantera träd (”mer träd än hela Sveriges skogsyta”, som Wong mycket riktigt framhåller) påstås ha skapat ”sterila” plantager med träd som står i ”militäriska rader”. Det låter lika intressant som att säga att fåglar och insekter inte gillar att landa på kinesiskt planterade träd.

2017 utsåg FN:s Miljöprogram tre kinesiska företagsledare till vinnare av FN:s finaste miljöpris ”Champions of Earth Award”[2]. 2018 var minst ett kinesiskt projekt, Zhejiang Green Rural Revival Programme, bland pristagarna. En av 2017 års pristagare var Wang Wenbiao, chef för och grundare av Elion Resources Group, som är privatägd.

Wang Wenbiao har de senaste 30 åren arbetat i Kubuqiöknen för att hitta lösningar på ökenspridningen som drabbar bönder och samhällen där. Många av de plågsamma dammstormar som drabbar huvudstaden Peking härstammar från Kubuqiöknen. Fram till 2016 hade Elion lyckats täcka 26,7% av Ordosplatån i Kubuqi med skog och 75% av den med flera olika växter, inklusive fruktträd, grönsaker och växter som används i traditionell kinesisk medicin. Inte bara 100.000 bönder kunde flytta till nya hem och fick ny odlingsmark, utan den biologiska mångfalden ökade kraftigt.

Mitt företag, konsultbolaget Swedhydro AB, undertecknade förra året ett avtal med Elion om att samverka i projekt i Mellanöstern och några afrikanska länder. Elions representant, professor Cai Mantang, en hängiven jordbruksexpert som arbetat mer än 20 år med ökenprojektet, reste tillsammans med mig i december 2018 till Bagdad. För Iraks vattenminister och vice jordbruksminister presenterade vi gemensamt projektet The Iraqi Green Belt, som går ut på att bygga en 780 kilometer lång ”grön mur” i Iraks västra öken för att stoppa ökenspridningen och sand- och dammstormar. Projektet kan också bidra till Iraks livsmedelsförsörjning eftersom träden och växterna vi avser att plantera till stor del är fruktträd och andra näringsrika grödor. Det allra sorgligaste med den nuvarande debatten i Sverige är att alla de tusentals, kanske hundratusentals individer i Kina som har offrat så mycket för klimatet och miljön, begravs i dammolnen som rörs upp av journalister i deras kamp mot ”den kommunistiska regimen”.

Låt oss tala vett och sans!

Men några försöker ändå bringa lite rationalitet och saklighet i debatten som Wong provocerade fram. I ett blogginlägg på Svebios hemsida[3] (Svenska Bioenergiföreningen) skriver Kjell Andersson under rubriken ”Kina planterar 30 miljoner hektar skog och de är inte ensamma” att Wong har fel redan i rubriken ”Världens skogar står och faller med Kina”. ”Men han har rätt om den fantastiska utvecklingen i Kina”, tillägger Andersson, som betonar att:

– Vi hör alltid bara talas om de skogar som huggs ner eller som brinner, men vi hör aldrig eller sällan talas om de skogar som växer så det knakar och skogar som anläggs. Det har att göra med miljöjournalistikens invanda mönster, att beskriva hur naturen och miljön hela tiden hotas i en till synes ohejdad nedåtgående spiral.

Förutom flera viktiga fakta tar Andersson fram ett mycket viktigt och historiskt belagt mönster om sambandet mellan ökad teknologisk utveckling och skogens tillväxt:

– När länderna utvecklas sköter de skogen bättre. Ola Wong borde ha intervjuat professor Pekka Kauppi vid Helsingfors universitet som har undersökt sambandet mellan utvecklingsnivå och skogsvård. Ju högre index landet har på skalan Human Development Index, desto bättre växer skogen. Fattigdom leder till att man tvingas överutnyttja sin skog (svedjebruk, nyodling, låg avkastning i jordbruket) eller faller offer för exploatörer som utnyttjar det egna landets korruption.

Professor Kauppis studie[4] visar tydliga belägg från många håll i världen på sambandet mellan ökade satsningar på infrastruktur och produktivitet i ett samhälle och en ökande skogsareal.

Nyckeln till ökad livskvalitet och bättre miljö- och skogsvård är alltså industrialisering, storskaliga infrastruktursatsningar, modern teknologi och därmed också en högre levnadsstandard för befolkningen, vilket är det som Kina har gjort hemmavid och nu sprider till andra delar av den utvecklade världen genom Belt and Road Initiative/Nya Sidenvägen. Det är detta samband som ”miljöjournalister” ofta blundar för.

Ser Ola Wong verkligen världen från rymden?

Förutom att uttrycka sig nedsättande om kineser målar Wong upp undergångsscenarier som sägs helt och hållit vara kinesernas fel. ”Kinesernas glupande aptit på trä och soja håller i rask takt på att ändra jordens utseende sett från rymden”, varnar han. Som en poetisk ironi kom svaret på Wongs domedagstrumpetande bara två dagar senare, när den amerikanska rymdstyrelsen Nasas Earth Observatory släppte en vetenskaplig studie[5] som presenterades med rubriken ”Human Activity in China and India Dominates the Greening of Earth”. Med stöd av vackra bilder tagna från satelliter konstaterar rapporten från Nasas Earth Observatory följande: ”Världen har bokstavligt talat blivit grönare än den var för 20 år sedan, och data från Nasas satelliter har avslöjat en otippad källa till en stor del av denna nya grönska: Kina och Indien. En ny studie visar att de två tillväxtländerna med världens största befolkningar intar tätplatsen ifråga om ökad växtlighet på land. Effekten kommer huvudsakligen från ambitiösa trädplanteringssatsningar i Kina och ett intensivt jordbruk i båda länderna.” De två länderna stod för två tredjedelar av den sammanlagda ökningen men Kina hade dubbelt så stor påverkan som Indien. Dessutom kom effekten i Kina mest från skogsplantering, medan ökningen i Indien mest berodde på ökad jordbruksproduktion.

Studien visar att det är människans ökade roll, och inte en minskad mänsklig påverkan, som är avgörande i att öka de gröna områdena på Jorden. ”När vi nu vet att direkt mänsklig påverkan är en avgörande faktor i att göra Jorden grönare, behöver vi väga in detta i våra klimatmodeller,” säger Rama Nemani, vetenskaplig forskare vid Nasas Ames Research Center.

Återigen är det viktigt att påpeka att industrialisering, infrastruktursatsningar och teknologisk utveckling gjorde detta möjligt i både Kina och Indien.

Afrika då?

Wong ger läsarna intrycket att Afrikas skogar är på väg att försvinna helt på grund av ”kinesernas glupande aptit”.

”Situationen är alarmerande i Afrika, där 75 procent av all export av skogsråvara går till Kina. I länder som Kamerun huggs urskogen ner i snabb takt.” Låt oss titta på några siffror för att få verklighetsbilden bortom den bibliska beskrivningen.

Enligt Afrikanska utvecklingsbanken[6] täcks Afrikas totala yta (30 miljoner kvadratkilometer) till mellan 21 och 23 procent av skog (ca 6 miljoner kvadratkilometer). Det betyder att Afrikas skogar är 13 gånger större än hela Sveriges yta och mer än 20 gånger större än hela Sveriges skogsyta. Trots detta exporterar Sverige nästan dubbelt så mycket skogsprodukter som hela Afrika. Enligt Wong var Sveriges export av skogsindustriprodukter värd 132 miljarder kronor 2017, och det verkar stämma[7]. Å andra handen Afrikas totala export av skogsprodukter var, återigen enligt Afrikanska utvecklingsbanken,[8] 4,5 miljarder amerikanska dollar (ca 40-43 miljarder kronor) där 50% av varorna gick till Asien (huvudsakligen Kina), inte 75% som Wong påstår. Nästan lika mycket av Afrikas skogsprodukter importeras av Europa. Hänsyn måste självklart tas till det faktum att Sverige exporterar inte bara skogsråvara utan bearbetade produkter som ger mervärde medan det mesta av den afrikanska exporten är skogsråvara. Men trots det och med tanke på storleken av Afrikas skogar och att det är mer än 50 länder i Afrika är Wongs beskrivning av exporten till Kina som slutet för skogen i Afrika felaktig och överdriven.

Afrika följer i Kinas traktorspår

I sitt tal på Kina-Afrika-toppmötet i Peking i september 2018 förklarade Kinas president Xi Jinping att bekämpning av ökenspridningen kommer att vara en prioritet i Kina-Afrika-samarbetet de kommande tre åren. Wang Wenbiao och min vän professor Cai Mantang har besökt flera afrikanska länder de senaste tre månaderna för att erbjuda sina kunskaper och teknik till afrikanska länder som lider brist på det, precis som Kina har gjort.

Överallt där Belt and Road Initiative/Nya Sidenvägens tågräls rullas ut på den afrikanska kontinenten kan vi förvänta oss en liknande utveckling som i Kina och Indien. Enligt kinesiska beskrivningar är bristen på kapital, infrastruktur (el, transporter, bevattningssystem) och utbildad arbetskraft tre av de största ”flaskhalsarna” som hindrat Afrikas utveckling sedan 1950-talet. Kinas engagemang i Afrika riktar in sig på att lösa dessa problem, öka de afrikanska nationernas produktivitet och köpkraft. Med detta kommer naturligtvis att följa en ökad uppodling av öknarna och bättre vård av de existerande skogarna. Inte heller den nuvarande situationen är så som Wong beskriver den, där läsaren lämnas med intrycket av kinesiska gäng som driver omkring och hugger ned träd i Afrikas djungler och lastar på fartyg till Kina. Afrikanska rapporter beskriver tvärtom en ökad medvetenhet om och bättre kontroll av skogsproduktionen. Nya regelverk för den afrikanska skogsnäringen utvecklas i samarbete med både Kina, Europa och FN.

Något som bekymrar mig är att vi i den politiska stridens hetta ska glömma det positiva och låta politiken överskugga det fantastiska arbete som individer som Wang Wenbiao och Cai Mantang och miljoner andra gör för en bättre miljö i Kina och i världen. Sverige har allt att vinna på att samarbeta med Kina kring sådana initiativ och ingenting att förlora.

* Hussein Askary

VD konsultbolaget Swedhydro AB

Styrelseledamot Belt and Road Initiative Executive Group for Sweden (BRIX)

www.brixsweden.com

Stockholm

 

[1] https://www.svd.se/sa-avgors-var-skogs-framtid-av-kina-sverige-liten-bricka

[2] http://web.unep.org/championsofearth/press-release/un-environment-reveals-three-chinese-champions-earth-laureates

[3] https://www.svebio.se/press/blogginlagg/kina-planterar-30-miljoner-hektar-skog-och-de-ar-inte-ensamma/?fbclid=IwAR17T2d9cM_EwgZ8vK8LAU9Vevzi2hBdVRkuQs6JwTmUBxpv6oDTotQLe4g

[4] https://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0196248

[5] https://www.nasa.gov/feature/ames/human-activity-in-china-and-india-dominates-the-greening-of-earth-nasa-study-shows

[6] https://www.afdb.org/fileadmin/uploads/afdb/Documents/Publications/How_Forestry_contributes_to_the_AfDB_High_5_Priorities.pdf

[7] https://www.skogsindustrierna.se/skogsindustrin/skogsindustrin-i-korthet/fakta–nyckeltal/

[8] https://www.afdb.org/en/news-and-events/governance-is-key-to-boosting-intra-africa-trade-of-timber-products-says-report-by-african-natural-resources-centre-african-development-bank-17963/

Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

满族文化在广州剪影

北欧绿色邮报网报道(特约记者张卓辉 编辑陈雪霏 )–  中国广州不仅是改革开放的前沿,也是民族文化包容惠荣的城市。那里不仅有人口1000多万的维吾尔族人,更有人口1000多万的满族文化研究会址。

 今年春节期间,笔者返回广州探亲,在外出办事路过市西区海珠中路,一幢骑楼下一瞥:广州市满族文化陈列馆。落款为广州市满族文化历史研究会   门楣石匾正中金字撰刻:秒吉祥室,门右侧掛着一竖式木匾,用滿、汉文对照金字表述: 广州市满族文化历史研究会。

此室为越秀区文化广电新闻出版局于201211月公布为越秀区登记保护文物单位,并镶嵌墨石牌为证。

亡羊补牢,尤未为晚,在满族文化彻底消亡之前及时抢救,或许是我们的历史责任。正如著名作家王蒙说的,如果没有人懂得满语,那么,放在故宫里的关于满清300多年统治期间的满清皇帝满语批文以后就没有人认识了,这无疑会是我们中华民族的政治经济文化和历史的一大损失。因此,他呼吁国家和有关部门应该重视满语的保护和传承。据了解,目前满语在其故乡东北已经基本消亡了,没有几个人会满语了,但是,在新疆,还有一批锡伯族人是懂满语的,如果对他们进行扶持和培训,或许挽救满语和满族文化还是有可能的。

 再说广州满足历史文化研究会,房前高耸的劏笼门,奇特的铁花窗,显示出典型的西关民俗大屋。据宣示的资料欣闻:秒吉祥室始建于清代,1756年满人来粤驻防,离京时乾隆皇帝御赐观音坐像,供于此处,故又称观音楼1934年重修,楼高二层。为近现代骑楼建筑。1958年,秒吉祥室观音楼在原有基础上加建第三层。对研究广州满族的历史有一定的价值。为此同理,上述该局也于20177月置牌为证,立此存照。

诚然毗邻此室,与纸行路交界处有间满族小学,进而可媲美邻近于西(城)门口的回民饭店,中山六路段的回民小学,以及靠爱群大厦附近的八旗二马路,还有在众所周知的广州市郊三元里区域商圈就有不少新疆维吾尔族群聚居当地发展事业,透几斑见全豹地欣知,因此形成了广州市少数民族文化荟萃的缩影。

据了解,广州也有很多非洲人在那里发展自己的事业,可见广州是一座开放包容的城市,那里聚居着多种民族多国公民,承载着不同文化的相互交融。这样的城市,往往是非常有活力的,例如在瑞士

的日内瓦,就是这样连官方语言都有三种,英语,法语和德语。

中华文化,博大精深,海纳百川,其魅力也在于此。中国是一个有56个民族的大家庭,每一个民族都即保持自己的传统习俗,同时,也融入中华人民共和国这个大家庭中。人们即会说普通话,便于交流和工作,也可以保持自己的语言文化。有的人怕自己的文化丢了,仔细想想,即使是上海,一个非常发达的地方,人们除了讲普通话以外,还讲他们自己的方言,事实上,这种现象造成的是上海人可能讲三种语言,上海话,普通话和英文或者一种外语。未来的中国也是这样,无论是谁都需要讲三种语言,一种是你自己的家乡话,母语,一种是普通话,除此之外,你还需要讲一种外语,英语,法语,德语,西班牙语都行,或者你会尼泊尔语,斯瓦希里语也可以,只要你会三种语言,你的未来就是光明的。因此,无论在新疆还是西藏,不要以为保护自己的语言就意味着你只会讲一种语言,保护自己的语言就意味着你必须会三种语言。在欧洲,几乎人人都会两三种语言。只有这样,我们才会抛弃狭隘的民族主义,才会实现大融合,大团结,和谐共处。各民族之间如果不能用语言直接交流,就会产生误解。因此,每个人必须学会标准的普通话,这是根本,同时,保留自己的家乡语,还要学习一门外语。听起来很难,但是,如果从小就这样想,这样安排课程,相信我们的下一代就会成为国际型人才,这对我们的发展有百利而无一害。

图 张卓辉,文张卓辉,陈雪霏